Det är rätt så stillsamt med den intellektuella stimulansen när man som jag är hemma med små barn. Ibland är diskussionen förvisso livlig och djup - jag får tänka efter noga innan jag svarar på frågorna som dyker upp i de små livens huvuden. Tänk dej, ofta har jag inga svar att ge utan får konstatera att "mamma vet inte". Trots detta saknar jag ibland den vuxnes sällskap...Jag har dock en kär vän i Wilfrid! Wilfrid är en katolsk präst som författat min andaktsbok (bilden ovan) och heter Stinissen i efternamn. Han ger i sina korta, men ack så tänkvärda stycken mycket att tänka på. De senaste dagarna har vi/jag gått och grubblat på hur det kommer sig att vi mänskor ibland beter oss så irrationellt. Hur kommer det sig att individer som till synes lever ett lyckligt liv plötsligt överger allt för att pröva lyckan på annat håll? Jag och Wilfrid har inget entydigt svar, men får konstatera att mänskan ytterst söker att bli älskad...
"Det finns många som inte intresserar sig särskilt mycket för Gud. Men det finns nog ingen som inte intresserar sig för kärlek. Intresset kan vara förvridet, man kan söka kärleken där den inte går att finna. Men ändå är det den som främst av allt sysselsätter människan, i allt hennes görande och låtande."
CITATET ÄR HÄMTAT FRÅN ANDAKTSBOKEN
Med detta 'filosofiska' inlägg får jag önska alla kärleksfulla mödrar en fantastisk morsdag! Jag rekommenderar varmt min andaktsbok :)
