
Storabror och lillasyster har tagit ett steg i frigörelsen från oss föräldrar - de har flyttat till ett eget (gemensamt) rum. Första natten sov vi inte mycket, vi föräldrar alltså. Barnen sussade sött, medan vi låg på helspänn och lyssnade efter eventuella tecken på missnöje och vantrivsel. Nu, efter en vecka, har vi vant oss och kan slappna av och vara utvilade när morgonen kommer.
Vid läggdags är det viktigt med ritualerna; de rätta gosedjuren ska finnas på plats i sängarna, sedan blir det aftonbön och sist sjunger mor/far 'natisång' tills de inte orkar mer. Nya tider på eirikas :)